Fakta om läkemalva
Vetenskapligt namn: Althaea officinalis
Familj: Malvaväxter (Malvaceae)
Svenska namn: Läkemalva, altearot
Höjd: 60–130 cm, upp till 180 cm under optimala förhållanden
Färg på blommor: Vita till ljusrosa
Blomningstid: Juni – september
Härdighet: C
Livslängd: Flerårig
Läkemalva är en flerårig växt känd för sina medicinska egenskaper och dekorativa blommor. Den har grågröna, ludna blad och ljusrosa blommor som blommar under sommaren. Läkemalva anses verksam mot hosta, magbesvär och hudinflammationer och har använts som medicinalväxt i Sverige och Europa sedan antiken.
Beskrivning
Läkemalva är en kraftig perenn som kan växa till 60–130 cm och ibland upp till 180 cm under rätt förhållanden. Växten har en pålrot som utvecklar sega bastfibrer och innehåller ett eftertraktat slemämne. Bladen är tre- till femflikiga, sitter i spiral längs stjälken och är täckta med silkeslena, vita hår som ger dem ett grågrönt utseende. Blommorna är vita till ljusrosa, 3–5 cm breda, och har en karakteristisk mild doft. De sitter ensamma eller i små klasar i bladvecken.
Det latinska artepitetet «officinalis» kommer från «officina», vilket syftar på en plats där läkeväxter bearbetades. Namnet återspeglar växtens historiska användning som medicinalväxt.
Växtplatser
Läkemalva trivs bäst i soliga områden med fuktig jord och föredrar jordar med hög salthalt eller kalkhalt. Den växer naturligt i fuktiga områden nära vattendrag och kustlinjer. Ursprungligen hittades läkemalvan i områden runt Kaspiska havet, Svarta havet och östra Medelhavet, och den sprids från Asien till större delar av Europa. I Sverige odlas läkemalva främst som trädgårdsväxt men kan ibland förvildas nära kusten eller i fuktiga områden.
Plantering av läkemalva
Läkemalva kan odlas från frö, men fröerna gror ofta långsamt och oregelbundet. De bör sås i krukor under januari till mars och placeras utomhus i skugga. För att optimera groningen kan sådden täckas med 2–4 mm perlit eller finkornigt grus. Fröna gror vanligtvis under våren samma år eller året därpå.
Planteringen kan även göras direkt på växtplatsen under maj till juni, med ett sådjup på cirka 1 cm. För bästa resultat bör plantorna ha ett avstånd på 40–50 cm mellan sig och placeras i soligt läge. Läkemalva är mörkergroende och kräver ett mörkt miljö för att utvecklas optimalt.
Tips för odling
Förkultivering rekommenderas för att förlänga växtsäsongen. Använd 9 cm-krukor för att ge rötterna tillräckligt med utrymme och placera krukorna i ett soligt, skyddat område. Det är också möjligt att så fröerna under hösten (september–november), då jorden naturligt mörknar och förbereder fröerna för vårgroning.
Skötsel av läkemalva
Läkemalva är en lättskött växt som tål både torka och fukt, men den trivs bäst med regelbunden vattning i näringsrik, djup jord. För att uppnå bästa tillväxt bör växten planteras i full sol. Växten är fullt härdig och kan övervintra i svenska trädgårdar, men den kräver viss omvårdnad för att behålla sin form.
Läkemalva är också en bra snittblomma och kräver minimal beskärning. För att förlänga blomningstiden kan man klippa bort vissna blommor och löpande rensa bort skadade blad.
Förväxling
Läkemalva förväxlas ofta med sin nära släkting stockros (Alcea rosea), då båda växterna tillhör samma familj och har liknande växtsätt och bladform. Läkemalva har dock mindre och mer diskreta blommor i vitt eller ljusrosa, medan stockros ofta har större blommor i flera färger, inklusive rött, rosa och gult.
En annan förväxlingsrisk är hampmalva, en annan släkting inom familjen malvaväxter. Dessa två arter kan ibland korsa sig, och den resulterande hybriden kallas Althaea ×armeniaca.
Användningar
Medicinska användningar
Läkemalva har använts som medicinalväxt i århundraden och innehåller ämnen som slem, pektin och flavonoider som är lindrande för irriterade slemhinnor. Roten, även kallad althearot eller Radix Althaeae, är särskilt rik på slemämnen och används för att dämpa hosta och lindra inflammatoriska tillstånd i mag- och tarmsystemet.
En vanlig metod för att använda läkemalva är att koka en dekokt på roten, som sedan kan drickas för att lindra hosta. Läkemalvan är också en viktig ingrediens i olika teblandningar och har visat sig vara effektiv mot astma, magkatarr och eksem.
Kulinariska och kosmetiska användningar
De unga bladen kan användas färska i sallader eller tillagas i soppor och stuvningar. Blommorna är vackra som dekoration i sallader eller som ätbara garneringar på desserter. Den naturligt slemrika roten användes ursprungligen för att tillverka de första marshmallows i antikens Egypten, men dagens marshmallows är baserade på gelatin istället.
Läkemalva är också populär i hudvårdsprodukter där slemämnet används i krämer och salvor för att ge en silkeslen konsistens. Växten kan även användas i balsam och stylingprodukter för håret.
Trädgårdsanvändningar
Läkemalva är en attraktiv perenn som passar i många trädgårdar, särskilt vid kustnära områden där jorden har hög salthalt. Den fungerar bra som bakgrundsväxt i rabatter och kan också odlas för att skapa en naturlig gräns. Dess dekorativa blommor gör den till en utmärkt snittblomma och dess lättskötta karaktär gör den lämplig för både nybörjare och erfarna trädgårdsodlare.
Vanliga frågor om läkemalva
Hur odlar man läkemalva från frö?
Fröerna bör sås så tidigt som möjligt under januari till mars och placeras i skuggläge. Täck fröna med ett tunt lager perlit eller finkornigt grus. Vänta på att groning sker under våren. Alternativt kan sådd göras direkt på växtplatsen under maj–juni.
Vilka hälsofördelar har läkemalva?
Läkemalva används för att lindra hosta, astma, magkatarr och olika hudinflammationer. Växten innehåller slemämnen som är lugnande för irriterade slemhinnor och huden.
Är läkemalva säker att använda under graviditet?
Det finns ingen känd risk med att använda läkemalva i normala mängder, men det är alltid rekommenderat att rådfråga en läkare innan man använder örter under graviditet eller amning.
Kan läkemalva förvildas i Sverige?
Ja, i vissa fuktiga och kustnära områden kan läkemalva förvildas. Den föredrar jordar med hög salthalt och kan trivas i naturliga miljöer som liknar dess ursprungliga habitat nära vatten.