Ekbark – Tillämpning av naturläkemedel

Alla ekarter har använts inom naturmedicinen i större eller mindre utsträckning genom historien.

Detta beror sannolikt på ekens centrala roll i olika mytologier samt den mystik som i allmänhet omger de gamla, starka träden.

Inom naturmedicinen har ekbark framför allt använts vid olika mun- och tandproblem, t.ex. tandköttsinflammation, svamp i munnen och smärta i hals och nacke.

Ekbark från vanlig ek

Ekbark (Quercus robur) har använts inom naturmedicinen för följande:

Ekbark har också använts för att stimulera aptiten och förbättra matsmältningen.

Ekbark har också varit föremål för flera vetenskapliga studier, inklusive dess effekter på njurinfektioner och njursten (särskilt ekbarkextrakt och tinktur), men det har aldrig bevisats att ekbark kan användas för att behandla dessa – eller några andra – hälsoproblem.

Beredning och användning

• Te på ekbark: För att göra te på ekbark måste barken kokas ner (det räcker inte att bara låta den dra, som man brukar göra med te) och man bör välja skuren ekbark framför ekbarkspulver. Te på ekbark kan naturligtvis drickas, men det kan också användas i bad, duschar och för att rengöra huden. Det kan också användas i kalla kompresser på brännskador eller skärsår.
• Salva av ekbark: Ekbarkextrakt eller tinkturer bör användas i salvor.
• Ekbarkspulver: Ekbarkspulver används för att behandla mun- och tandproblem (se receptet i slutet av denna artikel).

Bark från vit ek

I hela världen och genom historien är vit ek (Quercus alba) förmodligen den ekart som har använts mest inom naturmedicinen. Det är dock inte bara barken som används, utan även bladen och ekollonen (den del av ekollonet som ”håller” ekollonets frukt och fäster vid ekens grenar).

Den vita ekens innerbark har använts för att behandla hälsoproblem som hemorrojder, svamp, tandköttsinflammation och åderbråck.

De aktiva substanserna i vit ekbark är tannin och quercin. Det sistnämnda har en effekt som liknar den hos salicin – ett ämne som finns i höga koncentrationer i poppel- och pilbark. Den mest slående likheten mellan de två ämnena är deras febernedsättande förmåga, men örtmedicinare tror också att quercin stärker kapillärer och vener på grund av dess flavonoidinnehåll (även om detta inte på något sätt är vetenskapligt erkänt eller bevisat). Vit ekbark är också rik på kalcium, mangan, kalium och magnesium.

De sammandragande (sammandragande) och antiseptiska (antibakteriella) effekterna anses vara de viktigaste egenskaperna hos vit ekbark inom naturmedicin. Dessutom tror man att white oak kan användas för att stoppa inre blödningar, sänka feber, driva ut vätska ur kroppen (som diuretikum), motverka gifter (t.ex. från växter, ormar och insekter) och lindra illamående och kräkningar.

Slutligen är det värt att nämna att många örtmedicinare och andra utövare använder vit ekbark för att behandla olika orala och dentala problem (särskilt oral trast och gingivit).

Nedan följer ett gammalt örtrecept från USA. Receptet sägs ge ett s.k. tandpulver som är ”bättre än tandkräm” och som har ”räddat många människors munnar från tandläkararbete”:

Blanda följande ingredienser och använd blandningen som tandkräm:

• 3 delar pulveriserad ekbark (från en vit ek)
• 6 delar pulveriserat strösocker (Symphytum officinale)
• 1 del pulveriserad kryddnejlika
• 3 delar pepparmyntspulver
• ½ del lobelia i pulverform
• 3 delar hästsvans i pulverform (Equisetum arvense)

När ska man inte använda ekbark?

Eftersom det finns mycket få studier om effekterna av ekbark på människors hälsa, är de potentiella riskerna och biverkningarna av att använda ekbark okända. Därför rekommenderas det att du håller dig på den säkra sidan och undviker att konsumera ekbark om du:

• Är gravid eller ammar
• har problem med njurarna
• Har hjärtproblem
• Har eksem eller skador på stora hudområden
• har ett hjärtfel
• Har en infektion eller en sjukdom med feber

Observera att försiktighetsåtgärderna ovan är allmänna och inte specifika för ekbark.