Fakta om knölklocka
Knölklocka (Campanula rapunculoides), även känd som ogräsklocka, rovklocka och rättikeklocka, är en flerårig ört i familjen klockväxter. Den har sitt ursprung i sydöstra Europa och mindre Asien, men har naturaliserats i Sverige och är numera ett vanligt förekommande ogräs. Den har ljust violetta blommor och trivs på många olika växtplatser, vilket har gjort den till en utmaning för trädgårdsägare. Knölklockans aggressiva spridning med både rotknölar och utlöpare gör den mycket svår att kontrollera.
Beskrivning
Knölklockan blir mellan 30 och 90 cm hög och blommar från juni till september. Blommorna är avlånga, hänger i ensidiga kluster längs stängeln och har en karakteristisk blåviolett färg. Bladen vid basen är hjärtformade, medan de övre bladen är mer lansettformade. Under jord bildar knölklockan tjocka rotknölar som påminner om små rättikor. Dessa rotknölar hjälper växten att överleva i olika jordtyper och fungerar också som spridningsmekanism, eftersom även små rotbitar kan ge upphov till nya plantor.
Knölklockans rötter går ofta flera decimeter ner i marken, vilket gör den svår att avlägsna helt. Bladen tål en viss mängd salt, men det är okänt hur detta påverkar rotknölarna.
Växtplatser
Knölklockan återfinns i trädgårdar, vägkanter, ruderatmark och andra kulturpåverkade områden i Sverige, med undantag för fjällregionerna. Den trivs bäst på väldränerad mark i sol eller halvskugga och klarar sig bra även på torrare jordar. I södra och mellersta Sverige är den vanligast, men knölklockan har spridit sig norrut och finns numera även i norra delar av landet.
Knölklockans förmåga att sprida sig aggressivt med utlöpare och frön gör att den kan bilda täta bestånd på störd mark, som åkerrenar och områden kring järnvägsstationer. Den är också vanlig i äldre trädgårdsrabatter, där den ofta ses som ett oönskat ogräs på grund av dess svårighet att avlägsna.
Plantering av knölklocka
Knölklocka planteras sällan med avsikt på grund av dess invasiva natur, men kan av misstag spridas i trädgårdar genom jord som innehåller rotknölar eller frön. Om man vill använda knölklockan som prydnadsväxt bör man vara medveten om att den snabbt kan sprida sig och bli svår att kontrollera. Ett sätt att begränsa dess spridning är att hålla den planterad i krukor eller på särskilt inhägnade ytor där utlöpare inte kan sprida sig vidare.
Det är viktigt att vara uppmärksam på att knölklocka ibland säljs felmärkt som andra, mindre invasiva blåklockor, vilket kan leda till att den oavsiktligt etableras i trädgårdar.
Skötsel av knölklocka
Knölklocka kräver ingen särskild skötsel för att överleva, men kontroll är avgörande om man vill begränsa dess spridning. För att hålla knölklockan under kontroll kan man rensa bort rotknölar och utlöpare så noggrant som möjligt. Använd en grep för att få bort rotknölarna och försök få med så mycket av rötterna som möjligt, särskilt i de översta jordlagren.
En annan metod är att täcka marken med markduk eller svart plast för att kväva plantorna över ett par säsonger. Det är också effektivt att hålla jorden täckt med väletablerade marktäckande växter som kan konkurrera med knölklockan och hindra dess spridning.
Förväxling
Knölklocka kan förväxlas med andra arter av blåklockor, både vilda och odlade, såsom liten blåklocka som är Sveriges nationalblomma. Dessa arter har liknande utseende, men till skillnad från knölklocka saknar de förmågan att sprida sig lika aggressivt via utlöpare och rotknölar.
För att särskilja knölklocka från andra blåklockor kan man titta på rotknölarna, som är ovanliga för andra arter i släktet Campanula. Även blommornas ensidiga arrangemang längs stängeln är ett kännetecken som skiljer den från andra arter i familjen.
Användningar
Knölklockan har en lång historia som köksväxt och användes redan under vikingatiden. Dess rotknölar och blad är ätbara och innehåller mycket C-vitamin. Smaken på rotknölarna är mild och påminner om rättika, vilket gör att de kan rivas i sallader eller kokas likt potatis. Rötterna kan även ugnsbakas tillsammans med andra rotfrukter eller användas i soppor.
Bladen kan användas råa i sallad eller tillredas på samma sätt som spenat. Om bladen känns håriga kan de mixas ner i smoothies eller användas tillsammans med en tjock dressing. Blommorna är också ätbara och kan ge en söt och lätt nötaktig smak som passar bra som dekoration i sallader eller desserter.
Vanliga frågor om knölklocka
Varför betraktas knölklocka som ett ogräs?
Knölklocka är ett aggressivt ogräs eftersom den sprider sig snabbt med både frön och rotskott. Dess djupa rotknölar gör den svår att rensa bort helt, och även små bitar av rötterna kan ge upphov till nya plantor.
Hur kan jag bli av med knölklocka i min trädgård?
För att bli av med knölklocka måste man gräva upp plantorna och se till att alla rotknölar och utlöpare tas bort. Det kan även vara effektivt att täcka jorden med markduk eller svart plast under en längre period för att kväva plantorna. Upprepad rensning är ofta nödvändig för att få kontroll över växten.
Kan knölklocka spridas med frön?
Ja, knölklocka sprids både genom frön och utlöpare. Fröna är små och kan lätt spridas av vinden, vilket gör att knölklockan snabbt kan etablera sig i nya områden. För att begränsa fröspridningen bör man klippa bort blomställningarna innan de har gått i frö.
Är knölklocka farlig för andra växter?
Knölklocka kan konkurrera ut andra växter i trädgården eftersom den bildar täta bestånd som tar både näring och utrymme från andra växter. Den är särskilt svår att hantera i rabatter där dess rötter snabbt sprider sig och kan tränga ut mindre konkurrenskraftiga växter.
Är knölklocka ätbar?
Ja, både rotknölar, blad och blommor av knölklocka är ätbara. Rotknölarna har en mild smak som liknar rättika och kan kokas eller användas i sallader. Bladen kan ätas råa eller kokas som spenat, medan blommorna kan användas som dekorativa inslag i sallader eller desserter.