Fakta om nattskatta
Nattskatta (Solanum nigrum), även känd som svart nattskatta, är en ettårig ört tillhörande familjen potatisväxter. Den växer vanligtvis mellan 20–60 cm och trivs på näringsrik jord. Nattskatta finns främst i södra Sverige och avtar i förekomst längre norrut. Växten har en lång historia som både mat- och medicinalväxt men är samtidigt känd för sin giftighet, som varierar beroende på växtens mognad och miljö.
Beskrivning
Nattskatta är en lågväxt, mörkgrön ört med en förgrenad, något kantad stjälk som kan vara kal eller fint hårig. Bladen är spetsigt äggrunda, 7–12 mm långa, och kan ha en hel eller bukttandad kant. Blomningen sker mellan juli och oktober, då små vita blommor med gula ståndare utvecklas och bildar glesa samlingar på korta stjälkar utan blad. Efter blomningen bildas runda bär som är mellan 6–10 mm i diameter och blir blåsvarta när de mognar.
Giftighet
Hela växten är giftig, särskilt de omogna gröna bären och bladen. Giftigheten beror på ett antal alkaloider som kan orsaka allvarliga förgiftningssymptom. Koncentrationen av giftiga ämnen är högst i de omogna bären och minskar när bären mognar. Mogna bär kan ibland ätas utan skadliga effekter, men det varierar och försiktighet rekommenderas.
Växtplatser
Nattskatta trivs på näringsrik jord och kan hittas på rabatter, åkrar, trädgårdar och ruderatmarker, såsom avfallsplatser. I Sverige är den vanligast i de södra landskapen men förekommer sparsamt norr om Dalälven. Växten föredrar varma temperaturer och trivs i jordar där näringsämnen som kväve är tillgängliga.
Historiskt har nattskatta främst funnits kring odlingslandskap och gårdar. Den är idag vanligare i varma områden men kan ibland sprida sig till nyare odlingsområden. Förekomsten har minskat något på senare tid men den finns fortfarande lokalt rikligt i södra Sverige.
Plantering av nattskatta
Nattskatta är en konkurrensstark ört som främst sprider sig genom frön. Groning sker först när marktemperaturen överstiger 15 grader, och fröna gror huvudsakligen under perioden maj till juli. För den som vill odla nattskatta, krävs en näringsrik jord med bra dränering. Eftersom växten självsår sig lätt, bör den hållas under kontroll om den planteras i trädgårdar.
Skötsel av nattskatta
Nattskatta är tålig och kräver lite skötsel. Eftersom den självsår sig kan det vara nödvändigt att kontrollera dess spridning. Växten är ettårig och överlever främst genom fröproduktion. Den är också motståndskraftig mot torka och kan överleva i torrare jordar under perioder utan nederbörd. För att minimera spridningen i trädgårdar och på odlingsmark kan plantorna tas bort före frösättning.
Förväxling
Nattskatta kan förväxlas med andra liknande växter i samma släkte, däribland:
- Bägarnattskatta (Solanum physalifolium): Liknar nattskatta men har en körtelhårig stjälk och gröna bär som inte ändrar färg när de mognar. Bägarnattskatta förekommer främst i Skåne och Blekinge samt längs ostkusten.
- Klibbnattskatta (Solanum sarrachoides): Växer i Sverige som ett ogräs, särskilt i odlingar, och liknar nattskatta men har klibbigare blad och stjälkar.
- Slyngnattskatta (Solanum dulcamara): Denna fleråriga växt är större än nattskatta och har violetta blommor.
Att skilja nattskatta från dessa växter är viktigt, särskilt eftersom alla potatisväxter innehåller toxiner i olika grader.
Användningar
Historiskt sett har nattskatta använts som en medicinalväxt. Under antiken och medeltiden användes bladen och frukterna i olika former för att lindra smärta och inflammation. I vissa länder konserveras de mogna bären i vinäger och serveras likt kapris.
Medicinalanvändning
I traditionell folkmedicin användes nattskatta för att behandla olika åkommor, exempelvis mag- och tarmbesvär samt inflammatoriska tillstånd. Alkaloiderna i växten ansågs ha antiseptiska och lugnande egenskaper. Idag är användningen som medicinalväxt sällsynt och fraråds ofta på grund av dess giftighet.
Livsmedel
De mogna bären har i vissa kulturer ätits råa eller tillagade i olika maträtter. Ungblad och skott kan förvällas och ätas, men försiktighet krävs då även dessa delar kan vara giftiga om de inte tillagas ordentligt.
Bekämpning
Nattskatta kan vara svårbekämpad i odlingar och på odlingsmark. Växten konkurrerar starkt med andra grödor, särskilt i radodlade grödor som potatis. För att begränsa nattskatta kan följande bekämpningsmetoder användas:
Mekaniska metoder
Vid manuell rensning bör plantorna tas bort innan de sätter frö. Att plöja och rensa regelbundet på odlingsmark minskar växtens spridning och förhindrar fröproduktionen. Ett annat alternativ är att använda en falsk såbädd, vilket innebär att jorden förbereds för sådd men fröna avlägsnas innan grödorna planteras.
Kemiska metoder
Kemisk bekämpning kan vara effektiv i jordbruk där nattskatta orsakar stora problem. Flera herbicider är verksamma mot unga plantor av nattskatta. Växtens motståndskraft mot vissa herbicider innebär att dosering och preparatval bör anpassas efter förekomsten av nattskatta. För den närbesläktade bägarnattskattan krävs ofta en annan dosering.
Vanliga frågor om nattskatta
Är nattskatta giftig?
Ja, nattskatta innehåller flera alkaloider, främst solanin, som kan vara mycket giftiga. De gröna bären och bladen är de giftigaste delarna av växten, medan de mogna bären ibland anses mindre giftiga. Symptom på förgiftning inkluderar illamående, magont, diarré, och i svåra fall neurologiska besvär.
Var växer nattskatta i Sverige?
Nattskatta förekommer främst i södra Sverige, men kan hittas i näringsrika jordar på ruderatmarker, åkrar och i trädgårdar. Norr om Dalälven är den sällsynt och växer främst i varma och soliga områden.
Kan bären från nattskatta ätas?
De mogna bären kan ätas i små mängder, men det rekommenderas inte på grund av risken för förgiftning. Gröna bär är alltid giftiga och bör undvikas.
Hur kan jag bekämpa nattskatta i trädgården?
För att kontrollera spridningen av nattskatta kan du manuellt rensa plantorna före frösättning. Vid större förekomst kan kemisk bekämpning behövas.